Av Nyingma traditionens nio farkoster, är Dzogchen, eller Ati-yoga yana eller Shintu-naljor thegpa, den viktigaste inom Aro gTér. Denna farkost består av tre serier av läror, som består av Dzogchen sem-dé, Dzogchen long-dé och Dzogchen men-ngak-dé. Sem-dé och long-dé serierna kom till Tibet från Indien på 900-talet, men ingendera har lärts ut i vidare kretsar eller överlevt som levande tradition inom de större Nyingma linjerna. Båda traditionerna av sem-dé och long-dé minskade i betydelse, som religiösa traditioner, efter 1000-talet och verkar ha överlevt endast i små familjelinjer och knappt det. Men-ngak-dé utvecklades senare, från 1100-talet framåt, och har fortsatt att växa och blomstrar än i våra dagar. Men-ngak-dé är nu den omfattande och genombrytande skolning och utövning av Dzogchen, som lärs ut i de mest betydelsefulla Nyingma linjerna.
Sem-dé serierna är mycket intressanta p.g.a. sin raritet och eftersom de innehåller en ngöndro[1] – ett sätt att närma sig Dzogchen undervisningen genom stegvis meditativa erfarenheter. Long-dé och Men-ngak-dé innehåller ingen ngöndro, och måste därför nås via tantriska ngöndro, kyé-rim och dzog-rim[2].
Sem-dé borde vara särskilt intressant för västerländska vajrayana-utövare: inte för dess ovanlighets skull men för att den ger en möjlighet att utöva Dzogchen genom att kringgå den tantriska ngön-dro, kyé-rim och dzog-rim. De som praktiserar inom Aro gTér linjen är därför lyckliga över att kunna nå Dzogchen utövningen via de egentliga Dzogchen metoderna. Sem-dé lärorna som kommer från Khyungchen Aro Lingmas gTérma cykler av klar vision innehåller ngöndro utövningen av ‘de fyraí naljor’ – de fyra grundövningarna av Dzogchen: detta är den huvudsakliga utövningen som lärs ut inom Sang-ngak-chö-dzong, av lärarna tillhörande vår linje. Denna artikel behandlar sem-dé, serien om Sinnets natur, söker dess ursprung och utarbetar i detalj denna seriens betydelse inom Aro gTér traditionen. Först skall vi beskriva de huvudsakliga historiska utövarna inom Dzogchen.
var en av Padmasambhavas 25 elever och anses ha varit den som tog sem-dé och long-dé undervisningen till Tibet. Han var en av de fem munkar som ordinerades av Shantarakshita i det nygrundade klostret Sam-ye[3] i Tibet under Kung Trisong Détsens regerande på 700-talet. Han var en produktiv översättare och siddha. Trisong Détsen skickade honom till Indien tillsammans med en annan munk íför att undervisas i sem-dé och long-dé hos Sri Simha, men det är oklart ifall han ännu var munk när han återkom till Tibet. De fick denna undervisning nattetid i största hemlighet. Det sägs ha skett på följande sätt: Sri Simha skrev ner de ‘arton esoteriska föreskrifterna’ om serien av Sinnets natur på vitt siden med mjölk från en vit get[4]. Orden blev synliga då man höll texten över rök. Denna lära är nedtecknad i de arton texterna kända under namnet Sems sDe bCo brGyad.
Under denna tid kritiserades dzogchen[5] från många håll eftersom lärorna gick emot konventionella moralregler – bl.a. principen om karma. Tanken att karma inte var ett mekaniskt system av orsak och följd, utan i verkligheten en fiktiv upplevelse av iakttagelse och gensvar, kändes hotande för den religiösa hierarkin- och är det än idag. Att anse karma vara ”formaspekten” hos beteendemönster som agerade i relation till ”tomhetsaspekten” av kaos, ansågs inte medverka till uppehållandet av social ordning. Dessa lärdomar gavs därför i hemlighet, eftersom de ansågs vara till skada för den vanliga befolkningen. Ngak’chang Rinpoche säger om att ”… det verkar vara en återkommande politik inom alla socialt förtryckande kulturer att hålla folk okunniga och bundna till materialistisk vidskepelse om straff och belöning.”
Sri Simha gav Vairochana alla bemäktiganden och instruktioner från de sextio Tantra Pitaka och från Long-dé( serien om rymd). Innan han återvände till Tibet, mötte Vairochana även Garab Dorje, den första mänskliga Dzogchen läraren, och fick av honom ytterligare undervisning. När han kom tillbaka undervisade han, också i hemlighet, allt han hade lärt sig och översatte den första sem-dé texten till tibetanska. Efter detta tvingades han till landsflykt på grund av illvilliga rykten, spridda av de indiska fraktionerna, som ville förhindra tillgängligheten av Dzogchen lärorna. När de fick höra att han hade mottagit dessa läror emot deras önskan, sparade de inga krafter i försöken att få honom svartmålad i sitt eget land. De indiska fraktionerna fruktade att Dzogchen lärorna skulle ‘förloras till Tibet’ och för att förhindra detta spred de ut ryktet att det enda Vairochana skulle ha medfört till Tibet var en serie magiska förbannelser som inte hade någonting med Dzogchen att göra. Kungens ministrar ansåg att Vairochana skulle avlivas, men kungen motsatte sig och såg till att en tiggare, som liknade Vairochana, kastades i floden, medan Vairochana själv gömdes i en ihålig pelare i palatset[6]. En natt upptäckte drottningen honom och anmälde honom genast till kungens ministrar varpå kungen såg sig tvingad att gå med på att fördriva Vairochana.
Medan Vairochana levde i exil i Tshawarong, tog han Yudra Nyingpo som elev. Yudra Nyingpo hjälpte senare Vimalamitra att översätta de senare texterna om sem-dé till tibetanska, samtidigt som han hjälpte till att förbereda sin lärares återresa till Tibet, från exilen. Vid denna tid gav Vairochana Pag Mipham Gönpo muntliga instruktioner ur Dzogchen long-dé serierna. Pag Mipham Gönpo (den Oövervinneliga åldringen) var en skröplig åttiofemåring när han började praktisera, så meditationsbältet och staven han fick vid överföringen, visade sig vara till stor nytta. Mången tror att Vairochana gav honom bältet och staven för att stötta honom och hålla honom i rätt ställning p.g.a. hans ålder, men detta stämmer inte. Bältet och staven utgör väsentliga element i long-dé utövningen, och används av utövare i alla åldrar [7]. I Dudjom Rinpoches text, The History and Fundamentals of the Nyingma School (Nyingma skolans historia och grund), sägs det att hans familj skrattade åt att han skulle börja praktisera vid en så hög ålder, men han uppnådde frigörelse[8]. Det sägs även, att han vid detta tillfälle blev så oerhört upprymd, att han slog armarna kring Vairochanas hals och inte släppte honom på hela dagen.
Han levde sedan i hundra år till och förde vidare sina lärdomar till sina egna elever, som var och en uppnådde regnbågskropp. Vairochana gav även sem-dé läror till Nyak Jnana Kumara, som föddes i Yarlung i slutet av 700-talet. Han var en ordinerad munk och blev en mästerlig översättare. När han närmade sig trettio år, var han liksom Vairochana tvungen att leva en tid i exil, efter Trisong Détsens död. Hans liv var inte lätt. Hans bror fördömde honom häftigt och uppgav att han var en användare av fanatiska mantran[9]. Folk återfick förtroendet för honom, då han lade i dagen ädelstenar, där han bodde men hans otur kvarstod och han förföljdes av sina motståndare[10]. Lyckligtvis mötte han Vimalamitra under sina resor och fick undervisning av honom.
Nubchen Sang-gyé Yeshé blev eleív till en av Nyak Jnana Kumaras efterföljare, och mottog även undervisning från Padmasambhava, Yeshé Tsogyel och många andra mästare. Senare när den dåvarande kungen Langdarma förföljde klosterväsendet, var det genom Nubchen Sang-gyés välvilja som mantrautövarna med vit kjol och långt flätat hår, förblev skyddade mot Langdarmas förföljelser[11], även om hans två söner dödades under kungens regim. Nubchen Sang-gyé Yeshé skrämde kungen genom att peka mot himlen och framkalla en svart skorpion i järn, stor som en Yak. Han visade också hur han kunde frammana en åskvigg och använda den för att splittra berg i småí;bitar. även han var en stor författare av sem-dé.
Aro Yeshé Jungné[12] undervisade och författade Sem-dé på 900-talet. Hans undervisningsmetod var känd som Kham-lug, eftersom han kom från Kham regionen i Tibet. Han utvecklade ett system i Sem-dé som kallas de Sju Aro Etapperna (the Seven Sessions of Aro). Hans läror och skrifter hade stort inflytande på dzogchen sem-dé, men man vet inget om hans liv.
Rongdzom Chökyi Zangpo var en stor Dzogchen mästare på 1000-talet. När han var 11 år gammal kunde han minnas läror han hört bara en gång. På basen av detta var han känd som en emanation av Manjusri. Han hade många siddhi-kvaliter och under sina 119 år hade han många elever, skrev produktivt och utvecklade ett undervisningssystem som kallas Rong-lug. Många andra linjer utvecklades efter detta, men efter 1000-talet avtog de. På 1600-talet hade sem-dé dött ut som särskild levande tradition.
Rig’dzin gTer-dag Ling-pa, en av de stora Nyingma gTértön (upptäckare av gTérma-lära), deklarerade, att praktiskt taget ingenting hade överlevt av sem-dé på hans tid (1600-talet), förutom överförandet av rLung (tillåtelse att utöva).
När sem-dé kom till Tibet, var det under en tid av proliferation för de buddhistiska lärorna. Det fanns ordinerade utövare, munkar/nunnor (ordinerade på inom den sutriska farkosten) och ngakpa/ngakma (ordinerade på grunden av tantriska farkosten). Dessutom fanns det naturligtvis lekmanna utövare som kallades yogin eller yogini, som inte var ordinerade. Eftersom Dzogchen metoderna inte baserar sig på ritualer, hade ordination inte någon betydelse inom detta medel. Historien från denna tid berättar inte klart, vilket slag av utövare de stora traditionernas huvudmän var.
Om både Vairochana och Nyak Jnana Kumara sägs att de skulle ha varit ordinerade munkar; men teckningar av Dudjom Rinpoche i The Nyingma School of Tibetan Buddhism, är alla förutom Vairochana tecknade med långt hår och yogisk-dräkt. Det verkar som om de flesta av dessa utövare antingen hörde till Ngak’phang sangha eller utövade enligt dzogchen metoder för lekmanna-yogin.
Sem-dé är vad som kallas serier om Sinnets natur. Såsom namnet anger, består det av detaljerade anvisningar om Sinnets natur och hur det skiljer sig från dualistiskt sinne. Sem-dé beskriver i detalj hur utövandet inverkar på det dualistiska sinnet, när det gäller sem-nyam- upplevelserna av tomhet och form, genom vilka man finner rigpas omedelbara närvaro.
I Aro gTér delas sem-dé utövningen i två delar. Den första är egentligen utövandet av ngöndro eller förberedande övningar och utgörs av de fyra naljorna [13]. Den andra delen består av det slutliga utövandet av sem-dé: de fyra ting-ngé-dzin (absortioner eller samadhi). Meningen med ngöndro metoderna, i alla medel, är att förbereda utövaren för grunden för just den metoden. Den tantriska ngöndro, som är mest känd i väst, förbereder utövaren för basen för tantra, vilket betyder upplevelsen av tomhet. Den bildar en bro från erfarenheterna av de tidigare medlen[14] och eftersom det är en tantrisk ngöndro, är den tantrisk till sin natur. Som exempel kan nämnas utövandet av Lama’i Naljor, som är renodlad tantra. På samma sätt innehåller de fyra naljorna detaljerade läror om sinnets natur, vilket utgör en bro från erfarenheter från både sutra och tantra. Genom dessa uppnår utövaren basen till dzogchen, vilket är den icke-dualistiska upplevelsen och kan sedan påbörja det egentliga utövandet av sem-dé, vilket betyder utövandet av de fyra ting-ngé-dzin (népa, gYowa, nyam-nyid och lhundrup). På samma sätt som tantrisk ngöndro liknar utövandet av tantra, liknar dzogchen ngöndro utövandet av dzogchen. Den fjärde naljorn är lhundrup, vilket betyder integrering av den icke-dualistiska erfarenheten med det dagliga livet. Detta i sin tur är ingenting annat än utövandet av själva dzogchen.
De dzogchen läror som är tillgängliga idag, utgörs till största delen av men-ngak-dé, eftersom denna tradition överlevde och blomstrade. Det finns väldigt få läror från sem-dé ngöndro och ting-ngé-dzin att finna., och likaså av long-dé. Men-ngak-dé är serierna med underförstådda föreskrift (series of implicit instruction). Ordet ‘inbyggd’ användes för att visa att föreskrifterna är tillgängliga endast för utövare som är kapabla att förstå dem. Med andra ord är de varken dolda eller förklarande – de är inbyggda. överföringen, den givna förklaringen till utövandet, innehålls i själva föreskriften för utövandet. Eleven får detta av läraren på ett svårförståeligt sätt, när det gäller de fyra chog-zhag [15]. Kroppens chog-zhag: i vilket läge kroppen än är, är det rätt läge för att integrera med rigpa. ögonens chog-zhag: vart än ögonen ser, är vart de ser. Chog-zhag för att fokusera blicken: var än blicken är fäst, är där den är fäst. Sinnets chog-zhag: vad som än är i sinnet, är redan integrerat med rigpa. Detta är exempel på de fyra chog-zhag. Den inbyggda förklaringen är att det inte finns någonting att ändra eller förändra.
Det finns ingenting som måste göras, ingenstans att gå, ingen övning att fullfölja. Ifall man inte genast förstår detta, är det onödigt att fråga – det finns inget annat svar än direkt meddelande av de fyra chog-zhag. Det finns ingenting att fråga eftersom det inte finns någonting annat, än förståelsen att du inte någonsin varit i något annat sinnestillstånd, än i rigpa. Ifall utövaren är i det icke-dualistiska tillståndet finns det inget som behöver göras och ingen annanstans att ta vägen.
Men-ngak-dé innehåller inga detaljerade läror om sinnet eller om Sinnets natur; därför är det mycket svårare att förstå meningen med dessa läror eller att utforska eller utöva i relation till en ökad insikt. Faktum är, att det är omöjligt att utöva men-ngak-dé ifall man inte har erfarenhet av det icke-dualistiska tillståndet. Utan att först utöva antingen sem-dé ngöndro eller medel inom sutra och tantra är det inte troligt att man finner det icke-dualistiska tillståndet; och det icke-dualistiska tillståndet utgör den nödvändiga språngbrädan för att förstå och utöva men-ngak-dé lärorna. Detta förklarar delvis varför de flesta tillgängliga läror om dzogchen i vår tid är kryptiska och utgår från tantrisk utövning. Det förklarar också varför så många Nyingma Laman är ovilliga att lära ut dzogchen.
Men-ngak-dé metoderna är mycket enkla och rakt på sak och kan lätt missförstås. De fyra chog-zhag utgör skelettet, klätt av många sem’dzin metoder från men-ngak-dé. Dessa metoder är hemliga: inte för att de skulle vara farliga, utan därför att deras överförda kraft kunde hotas ifall de gavs till personer som inte kunde förstå dem.
Aro gTér Linjen har läror ur de tre serierna i ungefär samma proportion. Detta är ovanligt, eftersom sem-dé har dött ut i de flesta andra Nyingma linjerna[16]. Detta förklarar varför utövarna inom Aro gTér linjen inte behöver fullfölja tantrisk ngöndro. De får de nödvändiga upplevelserna genom att praktisera sem-dé ngöndro, d.v.s. de fyra naljorna. Inom Aro gTér består dzogchen sem-dé-undervisnigen av de fyra naljorna, de fyra ting-ngé-dzin och trül-khor naljor (yantra yoga). Dzogchen long-dé lärorna består av de fyra Da (instruktioner angående förnimmelser genom fysiska ställningar och tryckpunkter) och sKu mNye. Dzogchen men-ngak-dé består av de fyra chog-zhag och a-tri övningar.
1 Ngöndro betyder förberedelse eller grundläggande övning. Bokstavligen betyder ngöndro ”företrädande” och antas vanligen utgöra de förberedande Tantriska övningarna, d.v.s. 100 000 prostrationer, 100 000 mandalaoffer, 100 000 Dor-sem recitationer samt 100 000 repetitioner av Lama’i Naljor.
2 Kyé-rim är utvecklingsstadiet inom Tantra och dzog-rim det fullföljande stadiet. Båda dessa är nödvändiga för att man skall kunna ta del av Dzogchen lärorna. Kyé-rim innebär huvudsakligen praktik av medvetande-varelser och dzog-rim är huvudsakligen praktik av spatiala nerver, vindar och grundläggande element.
3 Enligt Ngak’chang Rinpoche betyder detta inte att Vairochana skulle ha förblivit munk för resten av sitt liv. Ngak’chang Rinpoche uttrycker bestämt, att det var en ofta nyttjad möjlighet att som praktiserande avlägga munklöfte för en viss tid, innan man började med det tantriska skedet. Att vara munk eller nunna, såsom Yeshé Tsogyel, utgjorde det sutriska skedet av träningen (se Sky Dancer av Keith Dowman).
4 Det sägs också att dessa skrifter tecknades ned på getskinn.
5 Dzogchen har kritiserats på många sätt i Tibet genom hela den buddhistiska historien, och detta mönster upprepas ända in i våra dagar. Kritiken bygger vanligen antigen på påstådda likheter med Ch’an eller på att det skulle vara en irrlära med ursprung i shivadyrkan. Som försvar mot den tusenåriga och svidande kritiken, har Nyingma lärde försvarat Dzogchens position som autentisk buddhistisk farkost, användande språk och metoder från både sutra och tantra. Som en följd av detta blev dzogchen allt mer rituell från Jig’méd Lingpas tid framåt. Detta åter är en förklaring till betoningen på tantrisk ngöndro som en förberedelse för dzogchen lära eller dzogchen utövning.
6 Texten verkar inte befatta sig med det ytterst tvivelaktiga i detta beteende.
7 Meditationsbältet kallas gom-tag och staven gom-ten (stöd) eller gom-shing(käpp). Gom-tag förekommer i åtminstone fyra olika längder och det finns flera varianter av gom-ten. Dessa används tillsammans på olika sätt för att underlätta en serie mycket specifika meditationsställningar där kroppsställningen samverkar med funktionerna inom tsa-rLung systemet (spatiala nerver och spatiala vindar).
8 Andra muntliga traditioner antyder att han skulle ha varit munk, men detta är omtvistat. Detta är troligen åter ett sätt på vilket yogin och yoginin har framställts som munkar och nunnor för att ”monastisera” olika traditioners historia.
9 H. H. Dudjom Rinpoche, Nyingma School of Tibetan Buddhism; Volume one. Wisdom Publications (1991), sida 601.
10 Sakernas tillstånd verkar inte förändras mycket under historiens gång. Vi behöver inte se långt bakåt för att se samma sak upprepa sig i våra dagar.
11 H. H. Dudjom Rinpoche, op.cit., sida 612.
12 Enligt vad vi vet om Aro gTér traditionen för närvarande har det inte funnits någon anknytning mellan å ena sidan Aro Lingma och Aro Yeshé och å andra sidan Aro Yeshé Jungné. Det verkar vara ett sammanträffande att namnen liknar varandra.
13 Naljor är det tibetanska ordet för yoga på sanskrit, men inom dzogchen betyder det inte förening eller förenande. Inom dzogchen har order en mening i enlighet med sitt tibetanska ursprung: ’nal’ kommer från ’nalwa’, som betyder ’naturligt tillstånd’ och ’jor’ kommer från ’jorpa’, som betyder ’förbli’ eller ’stanna kvar’. Naljor betyder således ’stanna kvar i det naturliga tillståndet’.
14 mDo – sutra
15 Chog-zhag betyder ’låt vara som det är’.
16 Namkhai Norbu Rinpoche lär ut sem-dé och är väl förtrogen med både de fyra naljorna och de fyra ting-ngé-dzin, men då detta publiceras kan vi inte ge några referenser angående ursprunget till dessa läror inom hans tradition. Vi vet att dessa läror också lärs ut inom Bon traditionen, enligt uppgift om bönläror i USA. Det kan väl finnas ytterligare utövare av sem-dé inom de mindre kända Nyingma linjerna. Den historiska forskningen om Nyingma traditionerna går i sina barnskor och nya uppgifter kommer ständigt fram i forskares artiklar och böcker. Denna artikel kommer att uppdateras ifall ytterligare dokumentation kommer i dagen.
Samten Gyaltsen Karmay, The Great Perfection. E. J. Brill, 1988.
