Machig Lapdrön (Ma-gChig Lap-sGron) Unika Moder, Utövandets Fackla var en inkarnation av Yeshé Tsogyel. Machig Lapdrön var en stor Tibetansk yogini som grundade Chod praktiken – den Visionära utövning där man skär av banden till sin kroppsliga form i betydelsen av den dualistiska vanan av att förhålla sig till sin kroppsliga form som en referenspunkt som bevisar ens existens. Machig Lapdrön är också ganska väl beskriven i olika texter som nu finns tillgängliga. Jomo Menmo är generellt sedd som en emanation av Yeshé Tsogyel; men speciellt i Traditionen av Upplysta Mödrar som en inkarnation av Machig Lapdrön. Jomo Menmo däremot är inte så välkänd för den västerländska publiken, så jag kommer att ge en kort beskrivning av hennes liv som Jétsunma Khandro Ten’dzin Drölkar berättade för mig. Hon är en stor dold yogini inom Nyingma Skolan som jag har haft den goda lyckan att känna såväl som vän och som mentor sedan 1975.
Jomo Menmo Pema Tsokyi (Jom-mo sMan-mo Padma mTsho-sKyid) föddes det Manliga Jord Ap året (1248 e.kr) och passerade till himmelsdimensionen 1283 e.Kr. Hon föddes i den magiska närheten av den grotta där både Padmasambhava och Yeshé Tsogyel en gång stannat. Platsen kallades för Zarmolung (som) och låg i en del av Tibet som kallas É-yül, vilket betyder ‘begynnelselösa-medvetenhetens land’. Hennes föräldrar kallade henne Pema Tsokyi vilket betyder ‘Lotus av Oceanen’. Hennes barndom var relativt händelselös och hennes föräldrar var ganska vanligt folk. Hon tillbringade sin barndom med att hjälpa till med familjens vardagssysslor och hon hjälpte också till med att valla yakarna och drina. Vid början av puberteten (våren 1261), somnade hon i en dunge medan hon vallade yakarna och drina på de höga betesmarkerna. Den alpina dungen överskuggades av Dewachen-puk – grottan av stor extas, i vilken Padmasambhava och Yeshé Tsogyel hade demonstrerat att de uppenbart hade uppnått förverkligandet. Platsen var känd som Kyungchen-ling – den stora Garudans boning. Garudan är ‘Rymdörnen’ som genom sitt varande demonstrerar: det ofödda, oändliga, alltid närvarande tillståndet av upplysthet som är den grundläggande grunden för undervisningen och utövningen av Dzogchen. Under sömnen hade hon en klarhetsdröm i vilken hon upplevde en väldig Vision. En klingande röst väckte henne från det omedvetna drömtillståndet till ett tillstånd av ren och total närvaro. Hon fann sig själv framför ingången till en dold grotta i bergets sida. Med en känsla av helhjärtad entusiasm gick hon genast in i grottan. Hon visste inte vad hon skulle finna där, men hon var uppslukad av en känsla av att genomsyra universum utan hopp eller rädsla. Sedan hon kommit in i grottan uppenbarades en Vision i vilken Yéshe Tsogyel manifesterade i en rad skiftande gestalter. Dessa visioner smalt in i varandra tills de förenades i en form av Yéshe Tsogyel som Dorje Phagmo. Dorje Phagmo betyder ‘oförstörbar sugga’ eller ‘åskviggs sugga’. Dorje Phagmo är den extatiskt hårda Dakinin vars huvud är krönt med en suggas huvud vilkens skri krossar illusion. Ljudet av skriet förintar alla koncept och visar skarpt den direkta meningen eller ro-chig – den singulära smaken av Tomhet och Form. I det ögonblick hon igenkände Yéshe Tsogyel som Dorje Phagmo uppenbarades en komplett serie av undervisning för henne. Denna undervisning namngav sig själv som ‘Skydansarnas Samlade Hemligheter’. Hon förstod att denna undervisning var något som hon skulle praktisera helt och hållet i hemlighet till dess resultat var uppnått. Hon visste genast att det inte skulle bli några hinder för hennes uppfyllelse av dessa utövningar. I samma stund som hon insåg detta upplöstes Visionen av Dorje Phagmo i Chö-nyi (Chos-nyid – Dharmata, verklighetens natur)
Pema Tsokyi vaknade upp ur Visionen och återgick till sitt normala liv. Men varthän hon gick gav hon undervisning som var det spontana uttrycket av hennes Sinne, röst och kropp. Hon gav uttryck för sin naturliga närvaro genom Sinne till Sinne-undervisning. Det naturliga uttrycket för hennes konversation var undervisningssånger. Hon dansade Vajradans som det naturliga uttrycket för sin hållning. Detta fick både lyckliga och olyckliga konsekvenser. Många vanliga människor var hänförda av henne och såg i henne en upplyst yogini, men de eklektiska på denna plats gjorde folk rädda för henne. Hon var skanderad som en psykotisk galen kvinna som var besatt av en demon. När sedan rädsla hade frammanats av de manliga avundsjuka eklektikerna, så blev folk nervösa inför Pema Tsokyi. Det vanliga folket förlorade sin naturliga tro till Pema Tsokyi. De fann sig själva oförmögna att hysa förtroende till sin egna spontana hängivelse, i opposition till de eklektiskas konservatism som uppmålade henne som en demon. Sedan började likväl folket att anklaga henne; sägande att hon hade somnat i bergen och blivit besatt av en Menmo – en demonisk varelse från en annan dimension. Det var då hon blev känd som Jomo Menmo – den Demoniska Ladyn.
På grund av de illvilliga känslor som de fördomsfulla och trångsynta eklektikerna visade mot henne, bestämde hon sig för att lämna hem och familj och aldrig återvända till området. Detta verkar vara ett vanligt problem som de religiösa extatiker och vishets excentriker råkade ut för: att bli attackerade av religiösa moralister, akademiker och filosofer. Från den gradvisa vägen ses det som högst hotande att en enkel flicka från landet når förverkligande över en natt. Och det är ofta fallet att de ‘obildade’ har en bättre uppskattning för naturligt född visdom än de som har studerat många år på jakt efter samma visdom. Det är också fallet att män, speciellt eklektiska män, känner sig hotade av kvinnliga visdoms excentriker. För de som studerar för att nå visdom finns ofta risken av att begränsas av konventionell och traditionell religiös semantik, vilket ofta leder till trångsynthet och ilska.
Efter en tid av begeistrande vandrande nådde hon en plats kallad La-yak-pang-drong i den västra delen av Lho-drak, där hon mötte den store Nyingma Visionären ’ gTértönen (gTer-ston) Guru Rinpoche Chö-kyi Wang-chuk (Gu-ru Rin-po-che Chos-kyi dBang-phyug). Guru Chö-wang (som hans namn vanligtvis förkortas) var en av de fem furstliga Nyingma Visionärerna och en av de tre främsta emanationerna av Padmasambhava. Så snart Guru Chö-wang såg Jomo Menmo visste han att hon var den perfekta sang-yum eller andliga maka med vilken han skulle kunna föra sin realisering till uppfyllelse. Genom hennes relation till honom var Jomo Menmo förmögen att rena hans Spatiala-nerver (tsa) från subtila dualistiska ansamlingar och strömningar inom de Spatial-vindarna (rLung). När hans tsa-lung system flödade med komplett frihet fann han sig själv förmögen att förstå meningen av alla symboliska metoder inom den Visionära undervisning som han hade upptäckt men hade varit oförmögen att översätta tidigare. (Den Innersta Hemliga Hjärt Essens Tantran av de åtta Vredgade Medvetenhetsvarelserna – bKa’a-brGyad gSang-ba yong-rDzogs man-ngak-gi rGyud chen-po.) De stannade en kort tid med varandra under vilken de delade sånger av upplysning och de väsentliga instruktionerna i enlighet med sina individuella Vision.
När Jomo Menmo bestämde sig för att lämna Guru Chö-wang rådde han henne att tiden inte var inne för att uppenbara den Visionära undervisningarnas cykel som hon erhållit ifrån Yeshé Togyel. Han sade att det vore bättre om hennes Visionära undervisning var till förmån för folk i en kommande tid. Han rådde henne istället att resa igenom Tibet för att på ett hemligt sätt vara till förmån för folk. Att ‘vara till förmån för folk på ett hemligt sätt ’ är en aktivitet som är speciell för kvinnor och involverar inte någon beskrivbar metod. Hemlig aktivitet kan bestå av varje mänsklig möjlighet och kan vara för alla ytterst omärkbar om de inte är öppna för den typen av överföring och undervisning. En upplyst kvinna (och mer ovanligt, en upplyst man) kan helt enkelt verka att leva som en vanlig person utan några yttre tecken på fullbordande, visdom eller till och med kunskap. En sådan kvinna är av stor betydelse enbart på det sätt genom vilket hon i vardagslivet frambringar den inneboende upplystheten hos andra att gnistra igenom deras dualistiska tillstånd.
På hennes vandringar igenom Tibet mötte hon många yogis som erhöll kraftfullt förverkligande enbart genom att möta henne. Den mest berömda av dessa var Ling-jé Répa (gLing-rje ras-pa) som erfor samma stora rening av sina spatiala-nerver och spatiala-vindar som Guru Chö-wang.
Jomo Menmo tillbringade på detta sätt sitt liv som en vandrande yogini; ändrande människors liv totalt endast genom att de tillfälligtvis befann sig i hennes sällskap. På detta sätt skapade hon många linjer av kvinnliga utövare, av vilka två äntrade sky-dimesionen med henne vid tiden för hennes försvinnande ifrån världen. Vid åldern av trettiosex klättrade hon upp till toppen av Tak-lha-ri (Sky Tigerns berg), och på den tionde dagen av den sjunde månaden (4:de augusti 1283) uppgick hon själv och två kvinnliga lärjungar i Skydimensionen och sågs aldrig igen. Hennes Visionära undervisning återvände till Yeshé Tsogyels Sinne och återupptäcktes senare av Rig’dzin Pema Do-ngak Lingpa; som var inkarnationen av Guru Chö-wang.
